Det fanns en tid då Volvo ansågs som en biltillverkare av tråkiga bilar. Säkra och bekväma, visst, men likväl tråkiga. Detta var främst på 1970- och 80-talen när storsäljarna 140 och 240 rullade på de svenska vägarna. År 1992 släpptes Volvos 850-modell på marknaden. De hade förvisso fortfarande en “lyx
ig” design, men mycket hade hänt på andra områden. 850 hade en nyutvecklad, 5-cylindrig motor med 20 ventiler och 170 hästkrafter som gav bilen bra fart. Två år senare släpptes 850 Turbo, där samma motor med hjälp av turboladdning gav 225 hästkrafter. I och med deltagande i tävlingarna STCC med 850, började Volvo nu få en annan image än tidigare.
År 1995 kom en racingversion av Volvo 850 som kom att heta T5-R. Den hade några fler hästkrafter än vanliga turboversionen, närmare bestämt 240, men det som gjorde bilen mer iögonfallande var färgen: pippigul! I sann Volvotradition fanns modellen förstås också som kombi. Bilen var mycket välutrustad med det mesta i utrustningsväg, inklusive svart läderklädsel. Året därpå lanserades en något uppdaterad version, som kort och gott kallades “R”. Nu var lacken inte längre gul, utan här användes en klarröd kulör. Effekten i Volvo 850 R var nu 250 hästkrafter. Lä
derklädseln byttes ut mot sportstolar med läder och alcantara.
Till 1998 års modell kom en uppdaterad version av 850, som kallades S70. Denna modell var mjukare i linjerna, både på insidan och utsidan. Självklart kom det en S70 R; en saffransfärgad variant med likadan motor som i 850 R. Ytterligare några år senare kom en laserblå R-variant, nu enbart i kombination med kombi och automatlåda men med hela 265 hästkrafter.
Volvos nya sedan, S60, lanserade som 2001 års modell och en R-version av denna lite sportigare bilmodell kom år 2004. S60 R hade en riktigt kraftfull variant av den 5-cylindriga motorn; effekten var på 300 hästkrafter. Bilen fanns med sexväxlad manuell låda, alternativt automatlåda. Inte nog med detta, modellen var också fyrhjulsdriven och hade ett riktigt avancerat förarprogram som kallades Four-C. Föraren kunde välja mellan fyra olika utföranden på bilens fjädring, från sport till en lite mer bekväm variant. Volvo S60 R fick, precis som de tidigare R-bilarna, en alldeles egen kulör; denna gång en mintgrön variant som av vissa motortidningar benämndes “halstablettsgrön”. Modellen kom också som kombi, i form av V70 R.